Somewhere far along this road you lost your soul
Jag önskar mitt liv var ett evigt epelepsianfall. När basen från högtalarna någon meter bort förstöt dina trumhinnor, när ljuset reflekteras i takt och i ren harmoni går i 120 mellan 70 watts till helt dött, när du inte har en aning om du befinner dig i extas eller ren panik. När lägenheten är så rökig att du måste kisa för att se en meter framför dig, eller när du blir omkringknuffad på ett dansgolv som är lika stort som hela Sveriges yta. När du stannar upp på väg dit du ska för att hångla genom två låtar. När tid och rum inte exciterad. När du blundar och förstår att det här är himmelen.
Kommentarer
Trackback
