Jimmy Kimmel show stängde ner en del av Hollywood Blv i veckan för en minikonsert med Justin Timberlake. Utan några biljetter stack jag och Amanda dit ändå, klättrade i brandstegar och på tak för att tillslut se minst lika bra som dem i publik havet.

 

 

 

 

Sitter på min balkong, dricker öl o kedjeröker helt ensam. Lyssnar på min spellista jag aldrig får chans att lyssna på annars här. Med mina favoriter Johnossi, Underoath, Taking Back Sunday osv. När Jesus of Suburbia slogs på och jag fortfarande kunde ord efter ord i varje vers så fällde jag på riktigt en tår. Den låten representerar på något sjukt sätt fortfarande mitt liv. Är de något jag saknar hemma så är de framförallt musiken, spelningarna och att närvaron av mina allra närmaste. Jag har aldrig saknat hemma så mycket som ikväll, varför sitter ni inte här på balkongen med mig?

 

 

Har fått en del frågor om mitt liv här borta som jag inte orkat svara på. Livet rullar på i hundraåttio och har varken tid eller lust till att sitta vid datorn. Nästan samtliga av mina inlägg hittils har jag faktiskt skrivit när jag åkt buss. Jag vet att de finns många frågor, jag hade också många frågetecken innan jag åkte hit men nu en månad senare känns detta som mitt hem, den här stan är en självklarhet, Borås och Sverige känns som långt borta. Som att de var flera år sedan jag faktiskt packade min väska även om de är precis en månad sedan. Jag har en ny vardag och ett nytt liv nu som känns som en självklarhet. Att flytta hit är de absolut bästa jag gjort och att åka till Sverige igen känns otänkbart med tanke på livet här. Jag skriver inte ens en tiondel av allt som händer om dagarna här. Jag och Amanda skämtar om att filma en enda av våra dagar skulle bli som en bästsäljande dokumentär. Jag vill också klargöra att den här bloggen inte går ut på att locka läsare som min förra gjorde därför är många inlägg inte särskilt tydliga eller detaljerade. Dehär är en dagbok som fungerar som eget bruk för mig själv att kunna titta tillbaka på. 

 

Los Angeles är som ett eget land o sig själv eftersom staden är enormt stor. Att ta sig från ena änden av staden till den andra är ett dagsprojekt och inget man gör bara sådär. Jag bor i Marina Del Rey, alltså vid havet och fortsätter man längst havskanten kommer man till Venice och Santa Monica som är där jag hänger varje dag. Flyttar du hit måste du verkligen känna av varje område för att hitta ett du gillar. Jag älskar Venice och att de ligger såpass nära att jag kan ta mig di när och nur jag vill. Flyttar du till West Hollywood eller Beverly Hills är det helt annorlunda och likaså människorna, att ta sig från Hollywood ner till havet är också ett dagsprojekt och ingenting man kan göra bara sådär.

 

Att lära känna nya vänner eller fylla på din telefonbok här är ingenting du behöver oroa dig över. Kulturen är helt annorlunda här och du lär känna nya personer varje dag som du går förbi på gatan, sitter brevid på bussen eller starbucks, man pratar verkligen med alla här och gör man inte de ses man nästan som otrevlig. De finns otroligt sköna personer i den här stan som jobbar eller har högre mål än hemma. De här är möjligheternas stad om något och du är fri att göra precis vad du vill när du vill.

 

De framgår säkert som otydligt här på bloggen men två dagar i veckan, tisdagar och torsdagar går jag faktiskt på college här. Santa Monica college mer precis där de går extremt mycket svenskar, anledningen till de är för att du kan financera ditt liv via CSN-lån om du går på den skolan vilket de flesta svenskar gör här. Jag har ett CSN lån på dryga 95.000 som täcker mitt liv här borta. På skolan kan du plugga i princip vad som helst, jag läser business och media. Skolklasserna är ungefär som gymnasiet hemma fast roligare och större. På min mediaklass kommer tex kända skådisar som guest speakers. Att plugga är verkligen inte min grej personligen men utan att gå i skolan skulle jag aldrig kunna bo i det här landet. De är helt klart värt att ägna två dagar i veckan till att plugga och resten till att leva i en dröm! Har fått jobbförlag här men de är ingen möjlighet eftersom du då måste ha jobb-visum eller green card som är en lång och i princip omöjlig process om du inte redan har en lång och kvalificerad utbildning och erbjudet jobb av ett stort företag här borta. Att komma hit som au pair eller student är i princip enda sättet om du vill spendera ett år eller två av dina unga år i drömmarnas land.

 

En kvinna med okänt nr ringde precis Fanny, tydligen har vi fått enormt mycket klagomål av våra grannar. "Ive got a full list of names and dates of complaining". I förrgår natt när vi spelade lite fifa kom securitas två gånger och knackade på vår dörr. Undrar bara vad de är för grannar som klagar, får man inte ha folk över i huvudtaget? Igår natt var några av våra svenska grannar här, roschan, fredrik och yosef för o chilla lite, victorio och alvaro kom hit med taxi också vid midnatt. Dem fick betala 45$ för taxin vilket är oförståeligt när vi betalat 25$ förra helgen för samma resa. Dem har ju sovit här några nätter nu, igår var dem i princip bara hemma och kollade till deras hund innan dem var tillbaka. Kvällen exaltereade till ett sjukt onödigt och oförståeligt bråk hursom mellan Sammie och en granne. Var bråk kvällen innan också mellan oss roomies med dörrar som smälldes osv. Menmen de är bara fred och kärlek mellan allihopa nu. Vitorio och Alvaro drog precis hem, här ligger alla och sover. Fick sms av en boråsare som också bor här i närheten om vi ville komma dit ikväll, är så jävla sliten men har dissat dem för mycket så måste nog säga ja. Tur de är nära hem iaf, vill sova ensam i min egna säng inatt tack!

Kvällsshoppingen på Ralphs spårade lite, $3 styck.

Sitter på balkongen hemma hos Vitorio och Alvaro. Medans de andra sover har jag och Zuke suttit här i någon timme nu och kollat ut över West LA. Vi alla är lagom slitna, igår satt jag o vitorio på min balkong tills solen gick upp, blev väll en timmes sömn innan vi gick upp för och spela fifa och äta pizza hut. Kom hit igår lite efter midnatt, deras roomie flyttade ut idag och tog med sig sina möbler, vilket visade sig vara i princip alla möbler. Vid halv sex imorse la vi oss på heltäckningsmattan och däckade.

 

Var helt livrädd inatt när Zuke var i så extremt djup sömn, han reagerade inte när man försökte skaka liv i honom och inte kände man någon andning heller. Stackarn har käkat i sig massa weed som idioterna hade lagt på golvet här så han var verkligen helt trippad igår. Som tur är verkar han må okej idag, en aning trött bara precis som jag.