True love is not something you say, you feel

Omar, norsktalande somalie bosatt i London sedan okänd tid. Metallplatta i benet och i pannan, jack och ärr över hela kroppen, de flesta har en helt egen historia och jag får under natten vi spenderar ihop reda på många av dem samtidigt som han snart har klunkat sin Jägermeister och rökt upp sitt paket inomhus, för de finns inga kameror på vår plats. Allt eftersom natten blir till morgon blir vårt samtal allt mer otydligt, årtal och tidsuppfattning är inte Omars starka sida. Det enda som är viktigt är att tjejen i hans liv kommer med planet från Oslo klockan 10 och att mitt plan till Los Angeles lämnar vid samma tid. Tjejen i fråga har han inte sett på ett flertal antal år, dem var tillsammans i den tid som nu är förfluten. Nu kommer hon hit, till honom i London med frågetecken och drömmar. Omar berättar hur han har tänkt på henne och kännt kärlek till henne ända sedan dem skiljdes åt, men han har aldrig sagt det högt, inte till henne och inte till någon. Men detta berättar Omar för mig, vi kommer aldrig ses igen. Jag delar med mig av mitt liv och han av sitt. Vi kommer nära inpå varandra och lämnar inga hemningar, Men sen slår klockan 8 och jag måste lämna, vi kramas hejdå och sen ses vi aldrig igen.
 
"Sofia, du kommer att bli neste Pamela Andersson, men you gotta dump those shoes girl" är det sista han säger till mig på norska som går över till en otydlig brittiska, Vi har tidigare påstått att mina bröst är försmå och mina converse är smutsiga. Sofia är ingen LA-tjej och det är inte mitt namn heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0