Sköljer ansiktet med de kalla vattnet o andas högt o tungt in i den vita handduken jag håller för ansiktet o mina ögon. Tittar mig själv i spegeln. Okapabel till minsta ansiktsuttryck, jag är tom. 

 

Får vända på kudden, den är för fuktig från tårar som bara runnit i timmar nu. Bredvid mig hörs endast djupa andetag från honom jag gett upp så mycket för. Men ikväll fick jag ingen puss godnatt. I kväll fick jag inget " Jag älskar dig". Ikväll ville han inte. Ikväll gråter jag i tystnad, med ryggen emot så han inte ser. Det här funkar inte, som att den insikten inte knackat mig på ryggen flera gånger tidigare.

 

En dryg månad som sambos. Är de här vad mitt liv är nu? Kommer jag vilja vara med endast honom o ingen mer, någonsin? Missar jag min ungdom nu? Hur länge stannar jag här? Är jag lycklig? Att du sover och jag panikgråter är de enda svar jag har.

 

Vill fly ut i natten men har ingenstans o gå, är så jävla fast.